torsdag 27 december 2012

Provsmakning 2: My Mothers Porter

Så var det dags att smaka av vår havregrynporter (My Mother's Porter) igen. Har inte velat recensera det här ölet igen innan Amylases Vinterölsträff då jag tycker det är viktigt att folk får bilda sig en egen uppfattning om hur bra/dåligt ett ölet är utan påverkan från någon.

Ölet har nu legat på flaska i ca sex månader nu och för ett mörk öl med ett OG på 70 så får väl det anses som en lämplig tid för att analysera slutresultatet på riktigt. Jag var ju inte helt lyrisk när jag provsmakade denna sist.



Utseende: Det bildas snabbt ett fluffigt skum vid upphällningen som sakta  sjunker. Mörkbrun-röd-brun i färgen.

Arom: Här har det hänt saker! Nu är aromen kraftig och med mycket choklad men även mörka torkade frukter kommer fram. 

Smak: Smaken påminner en hel del om aromen. Mörk choklad och mörk torkad frukt. I eftersmaken finns lätt rostad havre. Det finns en riktigt bra balans och harmoni i smakerna och inget sticker ut nämnvärt. Så det är framförallt balansen jag är nöjd med i det här ölet. Ingen smak dominerar på ett negativt sätt. Kolsyran är perfekt för en porter. Man känner att ölet är fylligt. Vätskan är tjock, len och fin. Att dricka ölet blir som en smekning i munnen. Ölet som var något beskt när jag först provsmakade det är numera lite lätt sött.

Slutsats: Jag kommer faktiskt på mig själv att tänka, "men finns det ju inga fel", och det är första gången jag upplever det med ett eget öl. Efter en stunds funderande så kommer jag fram till att jag skulle kanske skippat Munich II malten som troligtvis inte medför allt för mycket i detta ölet och haft i mer dark crystal istället men det är verkligen en mindre finjustering. Visst ölet skulle gärna få smaka mer men nu är bara ölet på 6% och det får man tänka på. Är helt klart lite sugen på att göra en starkare version av detta ölet efter framgången på vinterölsträffen. Oavsett så känns det också som om det här ölet kan fortsätta att utveckla sig något framöver. Ölet får faktiskt hela 4,8 i betyg på en femgradig skala, helt klart bäst av våra öl hittils! Dock är jag fortfarande förvånad att detta ölet lyckades sno åt sig en tredjeplats i den konkurrensen av framförallt starkare öl som var på vinterölsträffen, men otrolig roligt naturligtvis! Jo förresten, det finns ett fel till, jag har bara 7 flaskor kvar... Får hålla hårt i dem......



tisdag 18 december 2012

Provsmakning: Winter Goose Bumbs


Så var det dags att smaka av vår vinter DIPA, Winter Goose Bumbs. Har inte velat recensera det här ölet innan Amylases Vinterölsträff då jag tycker det är viktigt att folk får bilda sig en egen uppfattning om hur bra/dåligt ett öl är utan påverkan från någon.

Utseende: Det bildas snabbt ett kompakt och mycket tjockt skum vid upphällningen som ligger kvar väldigt länge. Färgen blev inte alls som tänkt, rödgrå. Extremt grumlig.

Arom: Aromen är det bästa med detta ölet! Fullt med olika tropiska frukter! Lite pepprigt/kryddigt i bakgrunden.

Smak: Den första smaken är mycket tropisk. Sedan övergår den till en kryddig/pepprig mellan- och slutsmak. Jag tror att rågen delvis bidrar med det kryddiga och peppriga i smaken. Beskan kommer smygandes och känns inte nämnvärt brutal. Ölet känns faktiskt en aningen fylligt trots ett FG på 15, tror även detta beror på rågen. Lagom  kolsyra.

Slutsats: Först och främst så misslyckades vi med färgen. Bilden är lite missvisande faktiskt. Tror att jag skulle tagit rostat korn istället för carafa I för att få till färgen. Sedan blev ölet alldeles för grumligt, ser nästan lite oaptitligt ut. Nästa gång vi brygger DIPA så får det bli någon form av klarningsmedel. Tror också så här i efterhand att det var ett misstag att välja två olika typer av humlesorter, kryddiga och fruktiga. Tanken var att de kryddiga skulle komplettera och integrera sig med rågen. Det var väl en bra tanke men med facit i hand hade jag hellre ökat upp mängden råg och bara valt humlesorter med "tropisk" smak. Vad blir då betyget för detta ölet? Tja, man måste ta med alla parametrarna i sammanhanget och då drar utseendet ner betyget en del. Så betyget för det här ölet hamnar på 3,8. Att detta ölet kom på en fjärdeplats på vinterölsträffen känns fortfarande förvånande men naturligtvis väldigt roligt!

söndag 16 december 2012

Recension: Hispans brunjul

Amylases Vinterölsträff så fick jag en flaska av Erik Waller (bloggen berrysbekymmer) då jag visat intresse för hans brown ale recept på hans blogg. Trevligt! Skall vara en rejält torrhumlad brown ale med hela 9g/l. Han ville ha lite feedback på sitt öl så här följer en recension av ölet. Förutom att det var en brown ale och rejält torrhumlad så visste jag inte inget om OG, FG, IBU, EBC etc.



Vill först och främst ge beröm för etiketten, snygg i sin enkelhet. Inte alla bryggare som bryr sig om att göra etiketter (exempelvis vi).

Utseende: Det bildas snabbt ett fluffigt skum vid upphällningen som sakta sjunker. Färgen är ganska så mörk men vid solljus från fönstret får den en mörk brun färg.

Arom: Här var det humle! Vet inte vilken sort men gissar på Centennial. 

Smak: Smaken påminner en hel del om aromen. Amerikansk humle med tropisk smak. I eftersmaken skymtar en liten maltsmak förbi som jag tycker påminner om småkakor. I slutet kommer även en rejäl beska. Ölet ger en torr känsla som gör det lättdrucket. Kolsyran känns lagom.

Slutsats: Det här var ett gott och lättdrucket öl. Hade mer än gärna haft det här ölet på ett julbord. Jag finner ingen smörkola, strävhet eller några andra fel i vare sig smak eller arom. Det som jag har att invända mot detta ölet är vilken stil ölen tillhör. Detta känns mer som en IPA än en brown ale. Det finns ytterst lite maltsmak i ölet. Men oavsett, så var detta ett bra öl.

måndag 10 december 2012

Tävling: Amylases Vinterölsträff 2012

Så blev det återigen tävlingsdags närmare bestämt Amylases Vinterölsträff!

Vi ställde ju upp förra året med Crasy Christmas (kryddöl) och Spicy Santa 2 (julkryddad imperial stout). Placeringen blev en 11 och 29 plats av 44 vilket kändes helt ok med tanke på att båda våra öl var lite extrema, inte helt mogna och därmed obalanserade. Kryddade öl är också något som folk generellt sett inte gillar.....

Vår målsättning detta året var ganska enkel:

- inga kryddöl
- ställa upp med två öl som var mogna och balanserade.
- våra båda öl skulle skilja sig åt ordentligt (till skillnad från förra året), helst i både smak och utseende.
- placera sig bättre med dessa två öl än förra årets tävling, dvs minst en 10:e och 28:e plats med förutsättningen att lika många öl var anmälda i år som förra året.

Ölen vi valde att ta med oss i år blev My Mothers Porter och Winter Goose Bumbs. Maltigt och humligt! Mörkt och ljust! Kanske inte jättesvårt att gissa om man följt bloggen. Vi skall försöka bli lite mer oförutsägbara nästa gång......

Folkets hus i Fräntorp

Årets tävling gick av stapeln den 8:e december i Folkets Hus i Fräntorp, samma lokal som förra året. Lokalen öppnade kl 12 för oss bryggare. Jag hade lite svårt att komma loss hemifrån tidigare så jag kom 12.30. Då var Hans redan på plats. Men Sia som hade ölen hade inte kommit. Hans och jag började packa upp våra övriga grejer så länge. Kl 12.50 kom äntligen Sia med ölen och det blev en lite lätt stressig inledning för oss. Folk hade redan börjat provsmaka och där stod vi utan öl....

Winter Goose Bumbs, chokladtryffelkaka och My Mothers Porter.


Vi hade förra året med oss en eldriven kylväska vilket var ett framgångsrikt koncept som vi valde att köra vidare på även i år. Ölen hade vi tappat på 65 cl flaskor. Smidigt för det blir mindre flaskor att transportera. Som tilltugg valde vi att servera chokladtryffelkakan som vi tidigare har lagt upp som recept här på bloggen. Dessutom passade den väldigt bra tillsammans med My Mothers Porter!

Det visade det sig att 35 öl ställde upp i år. Mycket varierande stilar, kanske mest varierat hittils. Hur skulle våra öl stå sig i de här konkurrensen? Hade vi satt ribban för högt?

Vimmelbild.
Kl 13 öppnades lokalen för besökare. Iom att lokalen bara rymmer 150 personer så var det besöksregistrering i förväg som gällde. Lokalen kändes aldrig för full och jämfört med tidigare år så fördeles publiken på ett bättre sätt än förra året då det stundtals nästan blev hysteriskt.

Det fanns faktiskt väldigt få öl som var dåliga var min första slutsats. Jag hällde bara ut två som jag inte tänker nämna vid namn. Sedan fanns det ett stort antal som var bra men som inte nådde hela vägen. Med sedan fanns det ett relativt stort antal öl som var mycket bra. Nr 33 (Bättre börda av Johan Pettersson och Henrik Trädgårdh), nr 10 (Tyrion av Ingemar Jansson), 4 (Fabrikören Brunporter av Fredrik Ekstedt), nr 30 (Gamle Svarten av Conny Jonsson, Sven Nilsson och Günther Flohr) och nr 23 (Kunta Kinte Pale Ale av Magnus Vasilis) var de ölen som jag tyckte var riktigt bra. Sedan skall erkänna att jag inte hann med att provsmaka all ölen. Jag personligen placerade My Mothers Porter inom topp 5 medans Winter Goose Bumbs någonstans utanför top 10. Vi skulle kanske gå i land med årets målsättning...

Timmarna flöt på och våra öl hade en stryckande åtgång. Tyvärr fick vi vår öl för kall i kylväskan så vi fick kompensera detta med att hälla upp i kannorna från flaskor som inte stått i kylväskan. Troligtvis så hade det räckt med att flaskorna bara stod i kylväskan utan elen påkopplad. En läxa till nästa gång. Vi  hade med oss ca 10 liter av varje öl så vi började undra om det skulle finnas kvar åtminstone tills dess att rösterna skulle lämnas in. Främst var det My Mothers Porter som gick åt. Men i slutet av tävligen hände det något och Winter Goose Bumbs fick plötsligt en mycket stryckande åtgång. Till slut så blev det bara en 65 cl flaska kvar av Winter Goose Bumbs och 2 65 cl flaskor kvar av My Mothers Porter.

Vi fick väldigt mycket feedback och kommentarer på våra öl. Kändes som om vi fick bra mycket mer feedback detta året än förra. Det var mest Mothers Porter som fick feedback.

Prisutdelning och vi hamnade på pallen!


Kl 16.00 så var det då dags att presentera resultatet. Efter ett halvårs förberedelser (vi bryggde My Mothers Porter i juni) så var det nu dags! Skulle vi lyckas med vår målsättning? Nu skulle vi visserligen bara få reda på 1,2 och 3 platsen. Komplett resultat skulle presenteras senare på amylases hemsida. Och till vår stora förvåning så kammade My Mothers Porter hem en 3:e plats! Kändes helt overkligt att vi fick medalj! Vi fick också en smärre chock senare när vi fick reda på att Winter Goose Bumbs hade kammat hem 4:e platsen! 2:a priset gick mycket välförtjänt till nr 33 Bättre börda av Johan Pettersson och Henrik Trädgårdh. 1:a platsen gick lite otippat till öl nr 25 Drakens Imperial Cascadian Dark Ale av Rick Lindqvist, Tomas Lundqvist och Magnus Alström. Det som förvånade mig mest var öl nr 10 (Tyrion av Ingemar Jansson) som bara hamnade på en 8:e plats, en imperial stout med torvrökt malt som var underbar. Men rökmalt är lite som kryddor, man delar lätt in folk i två läger.

Diplom och medalj!

Vill slutligen tacka Amylase som arrangerade träffen och alla dess medlemmar som ställde upp att jobba som volentärer så att den här träffen kan bli verklighet år efter år. Det blev som vanligt en härlig kväll med trevligt folk, trevlig stämning och mycket god öl. Tycker också det är fascinerande att trots att det är sådana mängder alkohol vid sådana här tillfällen så blir det aldrig något problem med att någon som dricker för mycket och blir våldsam eller otrevlig. Skönt!

Avslutningsvis, tack all ni som röstade på våra öl! Vi uppskattade det verkligen! Resultet var så mycket bättre än vad vi hade kunnat föreställa oss. Dessutom var all respons vi fick helt fantastisk! Och vi har redan bestämt oss för att vi kommer ställa upp nästa år igen med två olika öl! Finns redan lite skisser/planer på vilka öl....... Känns dock spontant som om det blir svårt att toppa detta resultatet.....

Det fullständiga resultatet från tävligen hinner ni här.

Som vanligt så finns det fler bilder på vår Facebook sida!